Natten är snart förbi, har sovit lite men blev väckt av att min bozz ville ut och känner nu att det inte är någon ide att somna om.
Det ha blivit -20 ute och jag fryser verkligen fingrarna av mig så fort jag går ut. Tar verkligen tid innan vi anpassar oss till kylan varje vinter.
December redan, snart är skolan över och jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit igen. En del av dom människor jag mött där ha jag undrat om dom äns har en själ i kroppen eller om dom alla är lika iskalla som en snöboll...
Men har även mött underbara personer som står mig nära hjärtat, som hjälpt mig enormt mycket genom dom åren jag tillbringat vid skolbänken. Kan jag tacka er nog? Nej ni har gjort mer än vad man kan beskriva i ett tack.

Älskar er, ni underbara ting som gjort mina andetag en aning lättare.